”Halloj Erik! Vad har vi gjort för ont?”
”Vadå ont? Du har väl försökt så mycket du kan? Och detsamma med gumman och din grabb?”
”Ja det är just det. Grabben tog in en kille från Ukraina. Han kunde inte något vidare svenska och hade inga yrkeskunskaper, men var en trevlig kille som behövde träffa folk och känna sig behövd. Fast det finns ju inte utrymme att betala över 26 000 i månaden för hans insatser!””Ja, du tänker på regeringens förslag om försörjningsförmåga? Har man aldrig betalat skatt i Sverige, så behöver man 26 560 kr i månaden, men är man pensionär så behöver man bara 13 000 i månaden för att klara ”god försörjning”. Kan du förklara det?”
”Ja det är ju inte bara det, utan regeringens moderata finansdepartement vill ju ta bort högkostnadsskyddet för höga sjuklönekostnader också. Den ena företagarfientliga regeringen avlöser tydligen den andra…”
”Man tar sig för pannan Lasse! Om det stämmer att man får de politiker man förtjänar, så måste Sveriges företagare ha slappat ordentligt. Med tanke på det så ska vi väl inte räkna med några julklappar i år?”
”Nä du, man köper sin första julwhiskey redan nu. De där i huvudstaden kan man ju inte räkna med på annat vis än att de vill ha så mycket skatt som möjligt av oss.”
”Jag håller med dig Lasse. Trevlig helg och hälsa gumman.”
Att alltför få politiker har tillräcklig kunskap om företagandets villkor är känt. Att politikers fagra ord sällan blir verkstad, i vart fall inte för företagandets villkor, är också känt. Fast så flagranta hål i luften som nu har man sällan skådat. Sverige har högre arbetslöshet och inflation än andra länder i EU. Vi har också få nystartade företag och sällsynt många konkurser. En rekonstruktionslagstiftning som missgynnar mindre företag, vilket innebär fler konkurser än nödvändigt. Det finns alltså stora behov av förenklingar av regelverk och uppbackning av företagare i landet. Alla verkar ju eniga om att det är i små och medelstora företag som jobben skapas. Även regeringen verkar förstå detta, för man skriver Sverige ska vara ett land som uppmuntrar företagsamhet och entreprenörskap.
Det senaste magplasket är förslaget om att ta bort högkostnadsskyddet för sjuklön, vilket har ”smugits in” i årets budgetproposition. Eftersom budgeten beslutas i sin helhet i riksdagen, så kan man inte lyfta ut detta heltokiga förslag. Försäkringskassan redovisar ökade sjuktal samtidigt som högkostnadsskyddet ska tas bort. Högkostnadsskyddet infördes därför att de minsta företagen drabbades extra hårt av höga sjuklönekostnader, så att man inte vågade anställa personal och utveckla sina verksamheter. Genom att ta bort högkostnadsskyddet kommer färre människor att få arbete. Hur rimmar detta med regeringens snack om att stärka jobblinjen?
I budgetpropositionen för 2024 står att Det är strukturellt problematiskt att kostnaden för anställdas sjukdom bärs av staten. Varför skulle det vara problematiskt? Ska inte en stark stat skydda sina medborgare? Är det inte vårt gemensamma ansvar att hjälpa de som har det svårt? Varför ska den kostnaden läggas på företagen? En stukad fot vid snöskottning eller en skönhetsoperation kan väl inte företaget behöva belastas för?
Insikten om att ta bort högkostnadsskyddet i första hand ska drabba småföretag verkar finnas hos regeringen. I budgetpropositionen konstaterar man till exempel att Enligt gällande rätt ersätts cirka 60 000 arbetsgivare på årsbasis för sjuklönekostnader. De flesta av dessa är små arbetsgivare. Skatteväxling trodde man hörde till andra laget, men nu sker väl även här en triangulering av Moderaterna. Skatteväxling á la Moderaterna är alltså att ta över två miljarder från landets småföretag för att finansiera jobbskatteavdrag för anställda (som blir färre och färre).
För att citera en berömd Stenmark ”Hä löns inte förklar för den som inte begrip”.
Erik Sjölander
Denna artikel är sedan tidigare publicerad i Bra Affärer
