Statens bluffstöd mot småföretagare

Löften om miljardbelopp i statliga stöd som ska rädda svenska företag. En fantastisk insats som räddar jobb enligt ministrar på presskonferens efter presskonferens. En olycksalig ångestdämpande medicin för de småföretagare vars syretillförsel sakta stryps av regeringens restriktioner mot hotell och restaurangbranschen. Korttidsstöden har varit gynnsamma för staten och arbetstagarna medan småföretagare i krisbranscher fått belåna hus och hem för att sakta se sina livsverk raseras bit för bit.

Glöden bland landets krögare och restaurangägare börjar sakta men säkert släckas. I november ökade antalet konkurser i branschen med 12 procent. På TV uppmanar Stefan Löfven att vi ska stanna hemma, undvika att äta ute och ser till att restauranger måste stänga klockan 22. Han ger i princip en hel bransch näringsförbud.

Finansministern talar allvarsamt i Aktuellt om regeringens godhjärtade och historiskt stora insatser för att rädda företagen, men uttrycker även att regeringen inte kan eller vill rädda alla. Frågan blir då varför regeringen anser att just hotell och restaurangbranschen är värda att offra på pandemins altare. Finansministern levererar ogenerat sina sanningar om att korttidspermittering räddar jobben men vägrar inse att korttidspermitteringar är ett långsamt uppskjutande av konkurser och ökad arbetslöshet. 

Vi måste börja prata om korttidsstödets syfte och funktion. Ur ett företagsekonomiskt perspektiv är denna konstruktion inte ett stöd för företagen, utan snarare ett sätt för staten att skjuta upp en skenande arbetslöshet och därmed en ökad belastning på statskassan.

Finansministern anser att sänkta arbetsgivaravgifter inte träffar rätt men sanningen är den att sänkta arbetsgivaravgifter inte skulle ge staten några direkta intäkter, medan korttidsstödet är utformat så att skatteintäkterna från arbetsgivare och arbetstagare finansierar stödens kostnad.

Enligt Tillväxtverkets statistik kring korttidsarbete har ca 60 000 anställda inom hotell och restaurang permitterats. Om man utgår ifrån en snittlön på 25 000 kr/månad per korttidspermitterad anställd så har staten betalat ut ett medelvärde på ca 591 miljoner/månad i stöd till företag inom denna bransch. Det kan tyckas vara mycket pengar om det enbart varit en kostnad. Men då arbetsgivarna fortsätter betala arbetsgivaravgifter på utbetald lön och semesterersättning samt att de anställda betalar skatt på sin lön har staten fått in över 820 miljoner kronor/mån i skatt. Hade dessa korttidspermitterade anställda istället blivit arbetslösa hade detta kostat staten 1,5 miljard/månad i arbetslöshetsersättning och uteblivna arbetsgivaravgifter och skatter.   

Genom finansministerns retorik vilseleds det svenska folket att tro att stöden med stor sannolikhet går rakt ner i småföretagarens ficka. Regeringen har full koll på att en småföretagare kämpar för att göra rätt och gör allt som står i deras makt för att hålla verksamheten levande trots alla hinder pandemin medfört. Därför är det enkelt att lura småföretagare att in i det sista, solidariskt dela på kostnaden för regeringens påstådda handlingskraft att stoppa pandemin. Enligt vissa studier visas det att enbart 5 procent av smittspridning skett via restauranger, men nästan 100 procent av restriktionerna slår stenhårt mot denna bransch.  Därför blir det fullständigt fel när regeringen adresserar korttidspermittering som ett direkt stöd till företagen när det i själva verket handlar om att rädda statens ekonomi.

Korttidsstödet är inte ett stöd till företagare utan en olycksalig ångestdämpande medicin för de småföretagare vars syretillförsel sakta stryps av regeringens restriktioner mot hotell och restaurangbranschen.  Småföretagarnas Riksförbund har gjort en beräkning på kostnaden för arbetad tid för de företag som korttidspermitterat sin personal istället för att säga upp dem. Uträkningen visar att företagen är de stora förlorarna i detta system. Innan pandemin var det naturliga ställningstagandet att arbetsgivare betalar sina anställda för arbetad tid enligt överenskomna avtal. Vår beräkning visar att en arbetstagare som är korttidspermitterad på 60 procent ökar sin nettotimlön för arbetad tid med 132 procent och arbetsgivarens kostnad per arbetad timme ökar med 34 procent. Staten däremot fortsätter att få in skattepengar om än i något reducerad omfattning. Arbetstagare med en lön på 25 000 kr/månad som är korttidspermitterad 60 procent, förlorar i nettoinkomst 1 352 kr/månad och jobbar 16 timmar/vecka istället för 40 timmar. Allt medan företagaren får betala 34 procent mer i lön per arbetad timme och därutöver själv utföra det jobb som den anställda inte hinner genomföra. Det innebär att för en krögare som haft ett omsättningstapp på 80 procent från föregående år kommer lönekostnaderna, trots korttidspermittering, motsvara över 100 procent av intäkterna. En sådan kalkyl kan bara leda till nedläggning av företaget och på köpet utmattningssyndrom. Båda dessa utfall börjar nu avspegla sig i aktuell statistik.

Statens system för företagsstöd är ett hastverk och behäftat med så allvarliga konstruktionsfel att varje företagare borde kunna åberopa sina avbrottsförsäkringar. Stödet ser snyggt ut på den putsade politikerfasaden, men när man synar sömmarna är systemet i grunden ett fuskbygge och gynnar inte de som är Sveriges hårdast arbetande grupp – Småföretagare.

Den fråga som kringgärdar julefriden som ett mörkt dystopiskt täcke över landets matkreatörer kvarstår. Vad har de gjort för att förtjäna att offras på pandemins altare?