För att arbetsmarknaden skall kunna fungera smidigt och med positiva attityder på alla håll krävs större flexibilitet med ökad rörlighet, mindre inlåsningseffekter och större villighet att byta jobb bland de anställda.
Allt detta motverkas effektivt av den högst omoderna lagen om anställningsskydd (LAS) som hittills varit som en helig ko i Sverige.
Under alliansregeringen påpekades detta då och då från ett och annat parti men framför allt Moderaternas (!) flirt med facket i olika frågor gjorde ämnet omöjligt att driva inom dåvarande regering. Det var lite av en upp och nedvänd värld jämfört med vad som kunde anses normalt inom borgerligheten. Efter att moderattopparna nu klivit bort från sina positioner och blivit egna företagare, konsulter och författare har delvis andra toner hörts från dem. Nu erkänner flera av dem att Sverige behöver större flexibilitet på arbetsmarknaden och att LAS är en hämsko för en bättre arbetsmarknad med lägre arbetslöshet. Varför gjordes ingenting åt detta under den första mandatperioden 2006 – 2010 då möjligheten fanns med majoritet i riksdagen. Nu talar man för döva öron med en, visserligen svag men, vänsterdominerad regering i förarsätet.
Just nu är det Folkpartiet som är den starkaste rösten bland motståndarna mot LAS. De vill tvinga regeringen att avskaffa LAS, vilket Socialdemokraterna och facket lär ha svårt att köpa. Tvärtom vill S ta bort undantagsregeln vad gäller turordningen för småföretagare. Skärpning alltså i stället för lättnad.
LAS är i högsta grad föråldrad och i många avseenden passé. Den infördes för länge sedan då Sverige var ett utpräglat industrisamhälle med en statisk arbetsmarknad. Det är en stark bromskloss som låser in människor i sina jobb med rädsla att hamna sist på anställningslistan om de byter arbetsgivare. Samtidigt får t.ex. unga och invandrare svårare att ta sig in på arbetsmarknaden med högre arbetslöshet, framför allt i dessa grupper, som följd.
Det kan inte vara rimligt att företagen i kristider eller konjunktursvackor måste göra sig av med högutbildade mycket kompetenta medarbetare i första hand endast för att andra har längre anställningstid. Kompetens måste ersätta anställningstid som grund för turordning vid uppsägning. Det skulle ge företagen större villighet att låta verksamheten växa och utvecklas med lägre arbetslöshet som samlat resultat.
Flexicurity bygger, som bekant, på de engelska orden för flexibilitet och trygghet. Samtidigt som arbetsmarknaden måste bli mer flexibel måst tryggheten vara hög mellan jobben för varje arbetstagare.
Folkpartiet menar i sitt angrepp på LAS att Sverige behöver en obligatorisk
a-kassa som skulle ge större trygghet och därmed underlätta en svängning av opinionen till fördel för flexibilitet och större rörlighet på arbetsmarknaden.
De har gått ut hårt med åsikter om en förändrad arbetsrätt med avskaffande av LAS men menar också att Sverige behöver ett fungerande lärlingssystem med möjlighet till lärlingsanställningar genom hela livet. Inte bara gymnasiala system som infördes under den moderatledda regeringen (ya-jobb) med krav på kollektivanslutning och facklig inverkan på lönebildningen.
Småföretagarnas Riksförbund håller med och tror att möjligheterna för att få igenom relaterade motioner i riksdagen är goda. På sikt kan den vänsterledda regeringen tvingas följa riksdagens beslut trots stor ovillighet.