Den som är satt i skuld är icke fri

En stor och viktig anledning till att människor blir företagare är möjligheten att få styra över sin egen tid och sitt eget arbete. Även om företagare jobbar mer och hårdare än många andra yrkesgrupper finns ändå känslan av frihet. När nu finansministern presenterar lån via skattekontot som en lösning på myndigheternas senfärdiga agerande beträffande stödutbetalningar, finns det skäl att fundera på om det är denna frihet som sticker styrande politiker i ögonen och som nu behöver kontrolleras till varje pris.

Göran Persson, före detta socialdemokratisk statsminister uttalade en gång att ”Den som är satt i skuld är icke fri” som en kommentar till att staten inte kan ha en allt för hög skuldsättning. Inte kunde man då ana att detta skulle bli regeringens dolda strategi för att kunna kontrollera den frihet som är grunden för företagsamhet och entreprenörskap.

När nu småföretag hörsammar lagar och regler och tar det ansvar som krävs för att begränsa smittspridningen är det i de flestas ögon rimligt att dessa företag samtidigt erbjuds kompensation från staten. Detta har i viss mån skett med hjälp av korttidsstöd, omställningsstöd och omsättningsstöd. Dessa åtgärder är till synes viktiga och värdefulla då de till viss del kompenserar för de begränsningar av näringsfrihet som pandemin medfört. Tyvärr är dessa medel i den mån de står till buds kraftigt försenade, förhoppningsvis inte på grund av ovilja utan på att regeringen tydligen accepterar en otymplig och extremt byråkratisk handläggning.

När försäljningen stryps försvinner intäkterna och likviditeten i bolagen försvinner snabbt. I väntan på stöd måste då företagen låna pengar under tiden för att betala hyror, löner, skatter och andra fasta kostnader på utsatt tid. Staten har då snillrikt sålt in möjligheten att skjuta upp skatter till framtiden, som därmed gör att företagaren blir satt i ännu mera skuld. Detta trots att en stor del av övriga krisinsatser handlar om att bistå företagen med just lån, alltifrån billigare banklån, brygglån och uppskjutna skatter. Oavsett form för likviditetstillskott hamnar företaget och, allt för ofta, företagaren i en skuldsituation.

Den som är satt i skuld är icke fri och den frihet som företagare drömmer om krossas av den skuldbörda som riksdag och regering bygger upp via löften om kontanta direktstöd. Spåren av de strategier som regeringen valt, om nu senfärdig handläggning av stödinsatser kan kallas strategi, kommer påverka svenskt näringsliv under lång tid framöver.

Småföretagarnas Riksförbund genomför numera årliga undersökningar av hur företagandet utvecklas i Sverige. Undersökningen bygger på ett nytt begrepp, ”Företagsamma”, som är den tredjedel av alla registrerade företag som utgör privata arbetsplatser med minst en anställd. Småföretagarnas Riksförbunds senaste rapport ”De företagsamma” presenterar mycket oroande siffror. Under 2020 har antalet företagsamma minskat med 8 procent, från 347 000 till 322 000 företagsamma. Det innebär att när Sverige återigen kan starta den återhämtning som politiken förväntar sig, kommer en del av dem som skulle göra jobbet inte vara där. Förutom den direkt dämpande effekten på samhällsekonomin förtas även en del av effekten av de tillväxtstimulanser som beslutats såsom sänkt arbetsgivaravgift för unga och växa-stöd. 4 av 5 jobb skapas av småföretag men när andelen företagsamma minskar avstannar även jobbskapande.

Som vi påvisat i många andra debattartiklar är det ekonomiska priset för pandemin mycket ojämnt fördelat mellan näringslivet/småföretagarna och staten/offentlig sektor. Om inget radikalt görs får vi tillsammans senare betala ett högt pris, först i form av statens kostnader för arbetslösa och senare genom kommunernas kostnader för socialbidrag.

Därför är det obegripligt att regeringens strategi, avsiktligt eller beroende på senfärdighet, så kategoriskt och cyniskt eftersträvar att skuldsätta landets krisande företagare med motivering att stöden kommer betalas ut när myndigheterna klarar av att hantera sin (höga) arbetsbelastning.

Småföretagare är vana vid hög arbetsbelastning och tar jobbet då de inser att friheten har ett pris. Men när frihetens värde devalveras via skulder på skattekontot är risken påtaglig att staten förlorar den hand som föder tillväxt och kreativitet. När skulderna inom kort ska drivas in för att ”finansiera” välfärden kommer kanske svartmålningen av företagare fortsätta och ytterligare dämpa lusten att starta och driva företag.

För den som är satt i skuld är icke fri.

Mattias Andersson
Näringspolitisk samordnare och styrelseledamot i Småföretagarnas Riksförbund