NU FÅR DET VARA NOG MED BLUFFAKTURORNA

Som småföretagare drabbas vi allt oftare av telefonsamtal där någon ringer vid en olämplig  tidpunkt och vill sälja någonting till oss. Numera är det ofta oärliga personer som kanske till och med påstår att vi redan har ett engagemang med det företag de företräder och frågor oss om vi vill fortsätta.

Även om vi tackar nej till t. ex ett annonsblad eller en tjänst att skydda vår hemsida från inkräktare, är de påstridiga och skickar en faktura i alla fall. Eftersom de räknar med att vi inte ska våga gå vidare och tacka nej. Därför kallar vi deras fakturor för ”bluffakturor”.

De räknar alltså helt kallt med att vi ska vara rädda för en betalningsanmärkning. En före-tagare får nämligen en sådan redan genom en ansökan om betalningsföreläggande . Så är inte fallet med en privatperson.

Det förekommer att småföretagare betalar fakturorna för att slippa allt obehag med att i framtiden bli stoppade när de vill ta upp banklån eller teckna mobiltelefonabonnemang. Skumraskföretagen lever högt på denna rädsla eftersom de går ut hårt och räknar med att man ska betala. Ibland låtsas de vara mänskliga och sätter ned beloppet till mindre än hälften, även om det inte föreligger någon betalningsskyldighet alls.

Om de ringer till Dig som privatperson har Du ångerrätt men inte som företagare.

Vi inom Småföretagarnas Riksförbund vill naturligtvis få ett slut på detta skojeri. Ett sätt är att få till stånd en ändring är att revidera kreditupplysningslagen så att företagare likställs med privatpersoner när det gäller reglerna om betalningsanmärkningar. Som företagare måste man nämligen ha samma rätt att få en bluffaktura prövad av tingsrätten innan man får en betalningsanmärkning som en privatperson. Innan politikerna kommer fram till någon lösning, kan dessa företag tyvärr ohämmat fortsätta sin kriminella verksamhet.

Det finns för närvande inget som tyder på att denna verksamhet är i avtagande utan tvärtom blir deras metoder allt mer utstuderade. Enligt en nyligen gjord beräkning uppgår omsättningen av deras verksamhet till cirka 1, 2 miljarder kronor per år.

Några praktiska råd och synpunkter.

Det bästa är att man redan vid telefonsamtalet meddelar att man inget vill ha – och att man trots påståendet om motsatsen – förnekar att man skulle ha något tidigare engagemang med företaget. En bandinspelning av samtalet har inte heller något större bevisvärde eftersom man känner till att företagen ganska ofta manipulerar dessa genom att klippa bort vissa avsnitt i början eller i slutet av samtalet.

Om Du får ett annonskorrektur eller en handling där Du ska bekräfta att vissa uppgifter om Ditt företag är riktiga, bör Du riva dessa papper och kasta allt i papperskorgen.

Och framför allt – betala ingenting – och skriv inte på några papper överhuvudtaget.

Genom min rådgivningsverksamhet till medlemmarna brukar jag ge följande råd till dem som i alla fall trillat dit.

Om Du nu trots allt lurats att säga ja per telefon kan det bli svårt att ta sig ut affären. Mitt råd är att man i alla fall ska försöka genom att skriva ”bestrids” på fakturan och sedan skanna in den och skicka den med mail till avsändaren. Då har man ett tydligt bevis på hur man agerat.

Även om juristerna på Justitiedepartementet anser att det är för komplicerat att skriva om lagarna, menar jag att det måste till någonting sådant för att vi ska slippa detta gissel. Måhända gäller här som på många andra områden en ganska stor oförståelse hos politikerna för småföretagandets villkor. Förbundet kräver att politikerna nu ska agera så att vi får liknande regler för småföretagare och privatkonsumenter när det gäller konsumentskydd och ångerrätt samt betalningsanmärkningar.

Djursholm den 11 oktober 2011

Wiggo Lindgren