Rädda sig den som kan?!

Har som småföretagare just blivit drabbad av en konkurs av ett bolag som till 90% ägts av statliga 6 AP-fonden. Bolaget köptes upp för knappt två år sedan av en tidigare privat ägare och omsatte tidigare runt 15 milj. och visade +resultat. Bolaget har/hade sitt huvudkontor i Uppsala och har haft som affärsidé att tillhandahålla redskap, hjälpmedel och andra produkter för att främja ett aktivt och hälsosamt liv för i första hand äldre människor. VD:n, styrelsen och AP-fonden har sedan haft samordningsplaner för bolaget och ett annat AP-fondägt bolag (med samma VD). Man har på kort tid bland annat mer än fördubblat antalet anställda och spenderat stora summor pengar på omstrukturering, nya strategier, marknadsföring etc och även gjort upphandlingar av oss underleverantörer ända in i det sista. Plötsligt har man valt att sälja det ena av de samgående bolagen och har därmed omintetgjort förutsättningarna för det andra bolaget som nu istället för att visa +resultat har skulder på ca 10-12 milj. Vad gör 6 AP-fonden/staten då? Jo, försätter bolaget i konkurs?!

Visst, jag är bitter och förbannad för att ha drabbas av såväl inköpskostnader för bolagets räkning såväl som egna intäktsbortfall. Men utöver detta så blir jag nästan lika irriterad och förbannad över att vår egen ”stat” – den vi betalar all skatt till, och den som 6e AP-fonden sorterar under, den som dessutom hanterar våra pensioner – inte städar upp i ”sitt eget byk” innan dom på ett snyggt och oklanderligt sätt sedan avvecklar om så är nödvändigt – utan istället väljer att dumpa kostnaderna för det på oss underleverantörer. Jag tycker m a o inte att vi ska behöva få ”Svarte Petter” i våra knän pga dåligt styrda och hanterade statligt ägda bolag. Man kan ju faktiskt börja undra om staten och dess tentackler verkligen jobbar för företagens bästa?

Genom konkursförvaltaren, som meddelat att ”oprioriterade fordringsägare” ej kommer att ersättas, är nu bolaget åter i drift med nya ägare – skuldfria och med ett lager som förmodligen är värt runt det dubbla, av vad det kostat, om inte mer.

Ser gärna att det kokar upp lite kring detta, för jag är förmodligen inte ensam om att ha blivit överkörd –
t o m av staten?! Vad tycker du? Ska även staten få utnyttja bolagskonkurslagarna till sin fördel, dom är ju inte direkt okontanta?! Är det personliga ansvaret ett tandlöst rundningsmärke för jurister (i detta fall har dom ju faktiskt haft kontrollen över alla schackpjäserna själva)? Vill vi bidra med våra pensionspengar till den här typen av affärer? Är det moraliskt ok att dom köper/säljer/konkursar bolag och droppar ”Svarte Petter” på småföretagen?

Är det för övrigt ok att bankerna nu också ska få ha både hängslen och svångrem och helt gå före oss företagare i händelse av konkurser?

Don Qijote