Inför Rättviksmodellen för efterlevnaden av kör- och vilotider.
Reglering av kör- och vilotider grundar sig bl.a. på Förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet, tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 om färdskrivare vid vägtransporter, regeringens Förordning (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. Reglerna om kör- och vilotider för vägtransporter med fordon eller fordonskombinationer som har en totalvikt över 3,5 ton är omfattande och detaljerade, men innehåller också en hel del undantag. Tids- och avståndsgränserna är i många fall mycket exakta med ordentliga avgifter redan vid ”försumbara” misstag. Det är således ett virrvarr av regler att lära sig och kunna förhålla sig till.
”För att förbättra trafiksäkerheten, förarnas arbetsvillkor och konkurrensvillkoren inom vägtransportområdet finns regler om kör- och vilotider”. Det är grunder som vi alla kan anse vara viktiga och bra, i synnerhet om regelefterlevnad och tolkning är lika inom hela EU, men är det så?
Företag riskerar att drabbas av dryga sanktionsavgifter för förarnas förseelser orsakade av misstag p.g.a. ren glömska eller för det är svårt att göra rätt med färdskrivaren. Företaget drabbas alltså, i många fall direkt, redan vid smärre ”misstag”. Det kan gälla att körtiden ”förbrukats” när det är 5 minuters återstående körtid och föraren föredrar att köra hem fordonet i stället för att lämna bilen och ringa en taxi för sin sista sträcka. Genom att köra hem fordonet minskar också risken för inbrott, något som justitieministern framhåller som viktigt. Viktigast var kanske att ”Transportstyrelsen ska få i uppdrag att bistå med rådgivning och vägledning avseende tillämpningen av regelverket”. ”Rapporten bereds inom Regeringskansliet” fortfarande två år efter Tillväxtverkets promemoria!
Tillväxtverket lämnade den 30 juni 2020 en rapport om Förenklingsresan. På grund av att transportföretagen upplever regelverket som komplext och svårtolkat föreslogs vissa förenklingar. Man föreslog att det skulle vara tillåtet att flytta ett fordon 2 km utan att drabbas av sanktionsavgift och att utfärda en varning istället för sanktionsavgift.
Inför en ordning med påpekanden och varningar, i likhet med vad som gäller enligt Rättviksmodellen, http://tillvaxtochtillsyn.se/. Genom dialog och förståelse för varandras intressen kommer mindre rigida regelsystem hjälpa företagare att kunna göra rätt och minska riskerna från att göra fel.
4 januari 2021 redovisade regeringen en promemoria om ”Kompletterande bestämmelser om kör- och vilotider”. Förslaget var att reglerna skulle träda i kraft 1 maj 2021, men där verkar det ha stannat. Promemorian innehåller mest en uppräkning av vilka sanktionsavgifter som kan komma ifråga för alla de tänkbara avvikelserna från de rigorösa regelverken.
Regler är till för att följas och syftet med reglerna kring kör- och vilotider är vällovligt. För att upprätthålla tilltron till regelverk så måste de vara lättförståeliga och straff för att ”bryta” mot regeln måste vara proportionerlig. Vid bagatellartade brott mot reglerna, t.ex. genom att flytta ett fordon 10 meter utan färdskrivarkort, borde en tillåtande attityd från myndigheterna vara av godo.