Åkarna klämda

Småföretagare har framför allt en sak gemensamt nämligen just att de är små företagare och har svårt att få sin röst hörd i de stora sammanhangen. De kan gå samman i branschorganisationer men det verkar ibland som om de ändå inte får gehör när staten styr och ställer över deras förhållanden och villkor. Deras remissvar negligeras och godtyckligheten är ofta stor när det gäller kontroller och sanktioner mot enskilda företag. En typisk sådan bransch tycks vara Åkerinäringen.

Småföretagarnas Riksförbund har granskat och lyssnat på vad en del enskilda åkare har för synpunkter på sina förhållanden. Det tycks som om det är framför allt inom två områden som åkarna har det besvärligt och inte får gehör för sina åsikter nämligen det besvärliga regelverket och konkurrensen med olagliga utländska transporter.

När den förra Alliansregeringen tillträdde 2006 utlovades stora förändringar och lättnader för småföretagare när det gäller de regelverk de arbetar under. SFR har tidigare bestämt menat att det inte blev så och när det gäller åkeribranschen tycks det blivit och blir etter värre. Under mandatperioden skapades något som nu heter Transsportstyrelsen som är en sammanlagning av de tidigare verken för järnväg, luftfart, sjöfart och vägtrafik. Den 1 april 2010 bildades så Trafikverket som i sin tur skall hantera frågor som tillhörde Vägverket och Banverket. Dessa avvecklas. Det heter att man skall kunna arbeta effektivt och långsiktigt när det gäller planering av olika transportsystem. Sammantaget sägs att de nya myndigheterna tillsammans skall göra det lättare för de som reser eller transporterar på väg, till sjöss, med flyg eller järnväg. Fråga åkarna vad de tycker om det.

Transsportstyrelsen skall ta över efter polisen när det gäller kontroll av åkarnas körtider genom att kontrollera färdskrivare och annat som rör deras arbete. Myndigheten finns redan på 15 orter i landet och har ca 1 600 anställda (15 februari 2010). Huvudsakligen kundtjänsthandläggare och inspektörer. Finansieringen sker till 67 % med avgifter och två nya sådana skall nu tas ut av åkarna. En tillsynsavgift och en för kontroll av kör- och vilotider. Inte nog med att nya regler införs utan man skall även betala för att kontrolleras.

Ett stort bekymmer är, enligt åkarna, de nya digitala färdskrivarna som visat sig vara mindre tillförlitliga. Fel kan uppstå och fel uppgifter kan visas utan att chauffören brutit mot bestämmelserna. Dessutom kommer påföljderna av överträdelser bli rejäla. 1 000 till 4 000 kronor för enskilda förseelser och en övre gräns vid många förseelser 200 000 eller max 10 % av företagets omsättning. Ansvar för brott flyttas från den enskilde föraren till företaget vilket kan bli katastrofalt. En dålig chaufför kan stjälpa hela företaget. Dessutom är bestämmelserna helt rigida. En chaufför som har kört sina tillåtna timmar och har 10 minuter hem eller till lämpligt rastställe måste stanna där han är och kan inte köra vidare. Alldeles oavsett om det beror på försening i form av vägarbete eller snökaos. I Danmark har man till exempel en tolerans på 5 % när det gäller kör- och vilotider. Så icke i Sverige.

En annan fråga som bekymrar landets åkare är den nästan obefintliga kontrollen av utländska åkares framfart i Sverige. 4 av 10 lastbilar som trafikerar våra vägar är från utlandet. I princip skall de följa de lagar och bestämmelser som gäller men därvidlag finns mycket övrigt att önska. När dessutom kontrollen av dem från polisens sida är väldigt dålig så blir det en besvärlig konkurrens för våra egna åkare. De kör ofta för mycket lägre priser och med betydligt sämre bilar. Detta gäller naturligtvis inte alla men vissa länder i östra Europa utmärker sig liksom vissa baltiska stater. Det finns exempel på transporter från Danmark till norra Sverige som en svensk åkare vägrade köra på grund av att han inte kunde klara tidsschemat den danska speditören krävde. En åkare från Makedonien fick då lasset och klarade tiden galant. Polisen i Umeå fick tips om det hela och en bön om att kontrollera transporten men gjorde inget under hänvisning till att de inte hade resurser och att åklagaren ändå skulle lagt ned fallet. Detta trots att åkaren från Makedonien måsta ha kört mer eller mindre nonstop och dessutom bevisligen inte betalt vägavgift. Under sådana förhållanden har svenska åkare ingen möjlighet att konkurrera. Många åkare säger att polisen inte bryr sig eftersom de inte kan tala med den utländske åkaren och att det därför är besvärligt. Enligt åkare SFR talat med är detta inget undantag utan vanligt på våra svenska vägar. En av dem säger att det utanför ett stort internationellt svenskt möbelföretags terminaler i Sverige ”kryllar” av dragbilar från Makedonien, Bosnien, Litauen o.s.v. Det torde vara tveksamt om någon av dem kör lagligt och polisen vill, som sagt, helst inte försöka prata med dem. Undantag finns om än få. Polisen i Västerås stoppad i våras ett par Estniska dragbilar i hamnen. De transporterade betongbalkar till ovannämnda möbelföretags nybygge. De kunde inte uppvisa några som helst tillstånd och dessutom var bilarna inte i det skick de skulle vara. Enligt åkarna rullar det ständigt många Estniska dragbilar på våra vägar.

Parkeringsböter är ett annat elände. I både Göteborg och Stockholm kan det hända att en gata är full av felparkerade lastbilar nattetid. Bara de svenska får böter eftersom det tydligen är svårt att driva in böterna för de utländska åkarna. Kanske småsaker i det hela men dock.

Det är kanske inte så konstigt att transportsektorn rankas som helt i botten när det gäller lönsamhet i att starta nya företag. Dessutom är det tyvärr så att i stort sett ingen i dag vill köpa ett transportföretag och barn till ägaren har ingen lust att ta över eftersom de sett vilket elände föräldrarna haft för att få det att gå runt ekonomiskt.

Tjänstesektorn är däremot het liksom hälso- och sjukvård.

För ytterligare information kontakta:
Leif Svensson
Förbundsordförande
E-post: leif.svensson@smaforetagarna.eu
Telefon; 042 – 34 28 50