Arbetsförmedlingens funktion?

Arbetsförmedlingen kostar årligen ungefär 7 miljarder kronor att administrera, men används dessa resurser på rätt sätt?

Arbetsförmedlingen har presenterat sin Arbetsmarknadsrapport 2014, enligt sitt uppdrag från regeringen. Enligt rapporten framgår att Arbetsförmedlingens primära uppgift är att underlätta och förbättra matchningen av arbetssökande med lediga platser på arbetsmarknaden. Klarar man detta?

Rapportens 139 sidor visar diagram och statistik om än det ena och än det andra, med vanlig kommentar om att det inte riktigt går att utvärdera förändringar eftersom förutsättningarna ändrats. Måste de redovisas i så fall? Man beskriver i siffror kontakter med arbetssökande, men inte något om kontakter med möjliga arbetsgivare. Det närmaste man kommer är ett par rader om att upprätta samarbetsavtal med stora arbetsgivare och ett försök med samarbete med Företagarna. Någon vidare förklaring eller resultat framgår inte. Har inte Arbetsförmedlingen förstått att 4 av 5 jobb i Sverige skapas i småföretag?

Arbetspraktik med subventionerad lön är en av de få åtgärder som rapporten lyfter fram som framgångsrik. Det låter som ett system av väl fungerande arbetsplatsförlagt lärlingssystem, vilket Småföretagarnas riksförbund efterlyst. Det kanske är dags att sluta experimentera så mycket och skapa förutsättningar för småföretag att växa och arbetslösa att få jobba?

Riksrevisionen konstaterar i sin rapport om arbetspraktik (2010) att arbetsgivare rekryterar personal via informella kontakter i 70 % av fallen och via Arbetsförmedlingen i 30 %. Även detta beskrivs i Arbetsmarknadsrapporten, men slutsatser av detta lyser med sin frånvaro. Det kanske är effektivare att fördela Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag på de småföretagare som faktiskt får människor i arbete? Möjligtvis blir några statistiker och administratörer på Arbetsförmedlingens huvudkontor utan uppgifter, men det får kanske samhället överleva?

I verkligheten hör man en hel del småföretagare som upplever sig få god hjälp av de lokala arbetsförmedlarna, men detta verkar inte trängt fram till huvudkontorets statistikavdelning. De lokala kontorens möjligheter försvåras också genom att alla upphandlingar sedan en tid ska skötas från huvudkontoret, vilket innebär att lokala och regionala förutsättningar i landet inte kommer tillräckligt i fokus. Dessutom skapar stora centrala upphandlingar mindre möjlighet för småföretagare, vilka oftast verkar lokalt, att kunna lämna anbud på Arbetsförmedlingens inköp. Återigen verkar man inte förstå betydelsen av småföretagande för Sveriges framtid.