Evighetsgäldenärer tror inte längre på privat företagsamhet

Småföretagarna kontaktas inte sällan av medlemmar och småföretagare som råkat illa ut genom konkurser och andra bekymmer. Hela deras värld har rasat samman; och förutom den privata skam som en ekonomisk motgång innebär, har man hamnat med en massa obetalda skulder, förstörda relationer och arga leverantörer.

Staten brukar normalt se till att få betalt men hur går det för alla andra. Ofta leder problemen också till påfrestningar i den drabbade företagarens familj.

När en likvidation och konkurs är avslutad brukar man kunna pusta ut eftersom eländet då klarlagts och man vet vad man slutligen blivit skyldig. Sedan börjar några svåra år då man får leva på lök och ris och göra avbetalningar på skulderna så gott man kan. Många drabbas också så svårt att de måste genomgå en skuldsanering innan de kan komma på grön kvist.

Många men inte alla, orkar efter några år komma igen och starta nya verksamheter med många anställda och nya stora ekonomiska åtaganden.  Dessa personer måste man kalla för samhällets hjältar eftersom de betyder så mycket för näringslivets fortsatta utveckling. I Sverige är en konkurs fortfarande ett personligt trauma och inte som i USA en naturlig avveckling av ett misslyckat affärskoncept.

Det är nu det händer. När man äntligen kunnat pusta ut och se framåt igen. Då kommer kallhamrade indrivningsföretag farandes som har som enda affärsidé att gräva i gamla skulder och arkiverade akter. Företag som alltså specialiserat sig på att driva in mycket gamla fordringar med stöd av aktiebolagslagens regler om personligt betalningsansvar.

Man letar upp fordringsägare till konkursdrabbade företag och skaffar deras godkännande att mot provision driva in fordran. Utan att göra en tillräcklig utredning om kontrollbalansräkning har upprättats, skickar man ett kravbrev till den person som gått i konkurs. Personen får sedan en vecka på sig att betala. Om vederbörande nekar eller inte hör av sig, skickas ett erbjudande om förlikning. Om personen fortfarande inte vill förlikas, startar företaget en process. Men om man går med på en förlikning innebär det ofta bara att man bara öppnat dörren för att få fler krav på sig från konkursen.

Om man bara behöver spara bokföringsmaterial i sju år och det som idag finns möjlighet för någon att väcka talan grundad på personligt betalningsansvar inom tio år, uppstår ju en lucka som från bevissynpunkt kan bli förödande; och man i efterhand vill visa att man skött sitt uppdrag som styrelseledamot.

Nu har alliansregeringen tagit initiativ till en ändring i aktiebolagslagen genom att man vill skapa en fristregel att talan om personligt betalningsansvar måste väckas i allmän domstol inom fem år från det att fordran kom till. I så fall skulle man skapa ett bättre företagsklimat genom att företagare som suttit i ett konkursbolags styrelse, skulle slippa denna långvariga oro och vånda.

Småföretagarna uppskattar regeringens initiativ men undrar om den föreslagna lagändringen är tillräcklig för att komma åt problemet. Borde inte fristen sättas till ännu kortare tid t. ex tre år som i övriga Norden. Borde man inte göra en ändring i räntelagen som i dagsläget ger en fordringsägare en orimligt stor ränteavkastning på gamla fordringar. Räntelagens bestämmelser ger idag en avkastning på gamla fordringar som nästan närmar sig ockernivåer.

Det är också i de föreliggande fallen oklart från vilken tidpunkt räntan ska beräknas. Från tidpunkten då skulden uppstod eller från den dag kravet riktats mot den f.d. styrelseledamoten? Borde man inte förbjuda uppsökande indrivningsverksamhet mot provision?  Och borde man inte ändra de snåriga och i praktiken svårtillämpade reglerna om kontrollbalansräkning på så sätt att de mjukas upp med regler om förmildrande omständigheter.

Småföretagarna anser att det borde finnas möjligheter att vidta provisoriska lagändringar i avbidan på att hela remissförfarandet och lagstiftningsarbetet går i mål med det nya förslaget. Förbundet har visionen att det i Sverige måsta skapas ett företagarklimat i världsklass. En förutsättning för vi ska lyckas med detta är att vi då också får politiker och lagstiftare på samma nivå.

Den gamla lagstiftningsmodellen kanske är förlegad och måste ses över. Det måste gå mycket snabbare att vidta åtgärder mot t. ex oetiska skuldindrivningar än vad det gör idag.

Både i detta fall och i fallet med bluffakturorna, visar politikerna en stor handfallenhet när det gäller att vidta omedelbara åtgärder. Kanske kommer vår vision att uppfyllas på ett mycket negativt sätt – vi får ett företagarklimat i världsklass för oetiska och kriminella företag.

För ytterligare information kontakta:

Leif Svensson
Förbundsordförande

E-post: leif.svensson@smaforetagarna.eu
Vxl; 042 – 34 28 50
På hemsidan; www.smaforetagarna.se