Regeringen Löfven verkar ha förläst sig på historien om Särimner, grisen som man kunde äta gång på gång. Nyss var ladorna tomma, men helt plötsligt verkar de svämma över. Vad regeringen kallar för inkomstförstärkningar av statsfinanserna innebär att öka företagens kostnader genom förändringar i ROT, RUT och arbetsgivaravgifter för unga.
Det verkar som ministrar, som vill bli ihågkomna, ska hitta på någon form av svensk byggnad att bli kopplad till. Friggebo blev mest känd för sin bod, Attefall för sitt hus och nu Magdalena Andersson för sina lador. Snart finns det väl inte fler byggnader kvar för ministrar, eller?
Att belasta företag med högre avgifter och ändrade regler skapar knappast utrymme för fler arbetstillfällen i landet. Gång på gång redovisas att det är i de minsta företagen som arbeten skapas, men från denna sanning syns inga konsekvenser i årets tilläggsbudget. Att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 verkar följa samma logik som lador och Särimner. Önsketänkande mer än logik.
Att anslå mer pengar till ALMI i budgeten lär inte ge många nya jobb. ALMI har hittills inte lyckats påverka småföretagandet i någon påtagligt positiv bemärkelse. Att anslå mer pengar till en organisation som inte lyckats låna ut redan beviljade pengar har väldigt liten verklighetsförankring. Att riksbanken har infört minusränta tycks dessutom totalt ha gått ALMI förbi.
Varje företagare skulle nog vilja fungera som Anderssonskans lada. När deklarationen ska göras så är ladan tom, men när investeringar ska göras så finns det gott om resurser. Tyvärr måste vi driva våra företag på ett mer verklighetsnära sätt.
Det skulle kännas bättre om regeringen levde mer i verkligheten. Önsketänkande leder sällan någonstans.
