LAS har överlevt sig själv!

För småföretag är Lagen om anställningsskydd (LAS) ett hinder och upplevs krånglig och föråldrad.

Trots att lagen ”bara” är 37 år gammal så härstammar den redan från överenskommelser mellan LO och SAF 1938. LAS är dispositiv (arbetsgivarorganisationer och fackföreningar kan överenskomma om annat än lagen anger), samt kompletteras med avtal mellan arbetsgivarorganisationer och fack­föreningar. Eftersom allt färre anställda är medlemmar i fackföreningar så blir underlaget mindre allt eftersom. Det finns även en utveckling till att allt färre arbetsgivare ansluter sig till kollektivavtal eller häng­avtal. Det är fortfarande en lag som möjligtvis kan fungera för stora företag och stora fack­föreningar. LAS fungerar inte för moderna och små företag, i synnerhet inte företag med tillväxt­ambitioner.

Det är i de mindre företagen som anställningar sker. Ungefär 99 % av Sveriges företag har färre än 50 anställda och räknas till gruppen små och medel­stora företag. Denna grupp sysselsätter ungefär 40 % av alla privatanställda i Sverige. Under de senaste 10 åren har denna grupp ökat antalet anställda med 203 365 personer medan de 25 största börsbolagen minskat sin arbetsstyrka i Sverige med 64 000 personer. Under samma period har det offentliga endast ökat antalet anställda med 13 834 personer (landstingen +14 717, kommunerna +10 532 och staten -11 415). Detta är officiella uppgifter från SCB.

Svenskt Näringsliv och LO beskriver i en rapport ”Faktiska konsekvenser av turordningsreglerna i LAS och avtal” (juni 2011)om bl.a. bristerna i LAS. Man lägger stor tonvikt vid att kontinuerlig kompetenshöjning behövs för att svenska tjänsteföretag ska kunna konkurrera på den internationella marknaden. Behovet av aktiv personalvård för ett företags framgång kan inte nog poängteras, men i det fallet visar all tillgänglig statistik att mindre, ägarledda företag är skickligare på detta än större organisationer.

Ju mindre ett företag är desto kortare ledtider och flexiblare arbetssätt. Detta innebär också att ”orderböcker” är korta. För att kunna verka i en globaliserad värld måste det lilla företaget vara anpassningsbart. Inte bara ägare och ledning måste vara flexibla, utan detta gäller även övrig personal och samarbetspartners. Det handlar till stor del om att kunna ställa upp med rätt kompetens vid rätt tillfälle. Vad som är ”gammal” kompetens i ett sammanhang kan vara helt nödvändigt i ett annat – vid samma tidpunkt! I rapporten från LO och Svenskt Näringsliv hänvisas till internationell forskning där det framgår att ”strukturomvandling och produktivitet påverkas negativt av anställningsskyddet” genom att de s.k. inlåsningseffekterna ökar så att man inte vågar byta arbetsgivare.  Vidare visas att ”ungas och invandrares sysselsättning sjunker med striktare anställningsskydd, samt att sannolikheten att grupperna innehar tillfälliga anställningar snarare än tillsvidareanställningar ökar”. LAS är alltså omodern!

För små företag är oftast personalen det väsentligaste ”produktionsmedlet”, i synnerhet gäller detta naturligtvis tjänsteföretag. För att kunna hänga med i utvecklingen måste den för tillfället bästa personalen anställas och vårdas. Ingen liten arbetsgivare vill bli av med sin bästa arbetskraft, men mycket sällan vill man överhuvudtaget säga upp någon från företaget. I det lilla företaget blir hela personalen närmast som en familj tillsammans med ägare/företagsledare. Det finns ju således emotionella skäl för att inte säga upp personal i ”onödan” eftersom de är som familjemedlemmar.

Det finns ju även ekonomiska skäl för att inte säga upp personal. Det är ovanligt att någon nyanställd i ett litet företag kan den verksamheten så bra att han/hon tjänar ens ihop sin egen lön (med avgifter). Det är dyrt att rekrytera personal och få den produktiv, i synnerhet i mycket små organisationer. När inlärnings­perioden genomförts så vore det väl dumt att inte företaget skulle få tillbaks de pengar som investerats i den nyanställdes kompetensutveckling? Det vore alltså ekonomiskt vansinne att säga upp erfaren personal i onödan. Någon lagstiftning för detta behövs alltså inte. Inte heller behöver små företag avtal mellan stora fackföreningar och arbetsgivarorganisationer inom detta område.

I rapporten ”Faktiska konsekvenser av turordningsreglerna i LAS och avtal” hänvisas till internationell forskning av hur anställningsskydd upplevs av anställda. Samtliga refererade undersökningar visar att de anställda inte upplever större trygghet genom anställningsskyddet, i en rapport är anställningsskyddet i stället kopplat till ökad jobbrelaterad stress. I rapporten hänvisas till en underökning från 2009 där över 80 % av företagarna angav ”Flexiblare LAS där kompetens är viktigare än anställningsår” som viktigt för att förbättra företagsklimatet.

SFR kräver att:

  • LAS avskaffas med det snaraste

 

 

För ytterligare information kontakta:

Leif Svensson
Förbundsordförande
E-post: leif.svensson@smaforetagarna.eu
Vxl;  042 – 34 28 50
På hemsidan; www.smaforetagarna.se

Kontakta oss

Småföretagarnas Riksförbund
E-post: info@smaforetagarna.se
Telefon: 042-342850
Fakturafrågor/medlemstjänst: 0200-380370
E-post: faktura@smaforetagarna.eu

NYHETSBREV

Vill du ha vårt nyhetsbrev? Skriv in din mail nedan!

Scroll to Top