Regelförenkling av transporter?

På ett OECD-möte om regelförenklingar i Stockholm 3 juni 2013 förklarade en tjänsteman från EU-kommissionen en del om sin inställning till regelverk. Han angav bl.a. att den som ska rätta sig efter en regel måste ha någon vinst av att rätta sig efter regeln.

Det blir inte alltid så när reglerna ska gå genom svensk riksdag och svenska myndigheter. Ett exempel är reglerna för egenföretagare inom transportnäringen.

Ingen vill möta en långtradare med en sovande chaufför, men nu har väl ändå reglerna gått för långt när det gäller kontroll av kör- och vilotid? Genom ändringar i lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete (2005:395) kommer egenföretagares arbetstid att kunna kontrolleras av Transportstyrelsen. Det gäller inte bara för tiden vid ratten utan även administration som är kopplad till transportuppdrag och skötsel av fordon. Det framgår inte vem man ska begära dispens av för att ha rätt att kontrollera oljan i sin bil eller svara på ett telefonsamtal från en kund. Vill riksdagen inte ha några svenska egenföretagare inom transportnäringen?

I lagen hänvisas till begreppet ”mobila arbetstagare”, men till den gruppen likställs också egenföretagare. Det gäller bara skyldigheter och ansvar, men inte några förmåner. Som egenföretagare som utför ”transporter mot ersättning” ska både färdskrivare och arbetstidsbok bevaras under minst 2 år för att kunna visa upp för Transportstyrelsens tjänstemän. Slipper man denna byråkrati om ersättningen inte redovisas? Är det alltså ett sätt att stimulera till svartarbete och snedvridning av konkurrens?

För att visa upp arbetstidsdokument ska företagaren också betala en avgift. Om tjänstemännen bidrog med tips och råd så kan man kanske motivera detta, men det kanske inte är Transport­styrelsens expertkompetens att ge tips om ett företags administrativa uppgifter?

Då dessa regler gäller för hela EU kan det ju tyckas rättvist och rimligt, men kommer även åkerier med säte utanför Sverige att granskas av Transportstyrelsen? Då vi inte tror det, så innebär dessa regler att den svenska transportnäringen igen missgynnas av svenska beslutsfattare och byråkrater. Vad är vinsten då?