Socialdemokraterna och LO har redovisat sina förslag till kompetensförsörjning för arbetsmarknaden och några tankar kring yrkesutbildning. Tyvärr är förslagen lite väl spretiga och tveksamt underbyggda.
Alla bedömare verkar eniga om att en överväldigande majoritet av nya jobb i Sverige skapas i småföretag. Trots detta tycks S inte förstå de små företagens villkor. Vi är inte i första hand beroende av centrala lösningar via branschförbund och myndigheter, utan måste få frihet att anpassa oss till den verklighet där vi lever. När gruvbrytning sker i norra Sverige finns det väl knappast någon mening med ett centralt avtal om yrkesutbildning inom den branschen för hela landet? Föreslå gärna förbättringar, men bygg från den verklighet som existerar och inte från huvudstadens perspektiv!
70 % av Sveriges företag, speciellt de mindre, är inte kopplade till kollektivavtal och därmed arbetsmarknadens parter. Det blir därför ett slag i luften att hänvisa till dessa för utveckling av lärlingssystem. De flesta unga och nya företagare, med nya och spännande verksamheter, har inte skrivit på något kollektivavtal. Ska vi skapa möjligheter för nya företag att växa, så måste vi skapa mer tillåtande attityd med färre gränser och begränsningar till specifika tillhörigheter. Vilken branschtillhörighet har t.ex. tillverkare av appar?
Ett väl fungerande arbetsplatsförlagt lärlingssystem måste utgå från behov och inte önskningar. Lyssna på småföretagare, ungdomar, befintliga lärlingar och andra med praktisk insikt innan nya halvmesyrer redovisas. Frågor om kompetensförsörjning för småföretagare och det tilltagande utanförskapet borde resultera i en seriös och ordentlig genomlysning. Det är alldeles för viktiga och avgörande frågor för att ”slarvas bort” i en valrörelse!
