Socialt företagande är en olycklig sammanblandning av socialt och företagande. För den sociala delen är den anställde eller utsatta personen i fokus, medan för företag gäller att kunden är i centrum Risken med denna motsägelse skapar alltför ofta snedvriden konkurrens.
Ett civiliserat samhälle innebär att vi tar hand om och hjälper varandra. I synnerhet gäller detta förhållande för de svagaste och mest utsatta. Det har nog varit syftet med fenomenet socialt företagande. Tyvärr slår det mot en annan utsatt grupp – småföretagare. Vi har inte bara speciella regler (som inte gäller för börsbolag) utan behandlas alltför ofta med en njugg attityd av tjänstemän i vårt land.
När företag drivs med offentligt stöd uppkommer i alltför många fall en snedvriden konkurrens. Så gäller det t.ex. för Åse i Falkenberg. Hon belånade sitt hus för att kunna starta och driva ett hunddagis. Verksamheten började riktigt lovande, men så tillkom det sociala företaget, som med kommunala stöd dessutom, kunde pressa sina priser till nivåer som gör det svårt att bedriva seriöst företagande. Det sociala företaget tar mer än 30 % lägre pris för sina tjänster än vad Åse kan göra. Åse har ju heller inga bidrag för sig och sin anställde.
Åse fortbildar sig och gör allt hon kan för sina kunder och deras kära familjemedlemmar hundarna, men hur länge ska hon klara det? När prisskillnaden blir för stor kan en hel del hundägare inte längre värdera kunskapen om hundarna, utan tittar djupt i sin egen plånbok. De kanske t.o.m. anser att de gör en social gärning genom att lämna sin hund till det sociala företaget, men det måste vara en kortsiktig lösning.
Vi måste stimulera till fler företagare i Sverige och inte genom ogenomtänkta reformer underminera för dem som riskerar sitt allt för att driva sitt lilla företag. I värsta fall driver socialt företagande fram svarta affärer för att man ska kunna konkurrera prismässigt, men det är det väl ingen som vill?
