Svenska myndigheter verkar använda lagen om offentlig upphandling (LOU) som förevändning att inte använda små företags tjänster och varor. Denna form av diskriminerande behandling borde kanske också få en ombudsman? (även om SFR anser att byråkrati ska hållas på miniminivåer).
Arbetsförmedlingen (Af) håller just nu på med upphandling av ”Översättartjänster” (Dnr Af-2011/106972). Efter två avbrutna upphandlingar är Af nu inne på tredje försöket. Visserligen har man nu delat upp totalvolymen i sex bitar och lämnar öppet för möjligheten att en leverantör lämnar anbud endast på en eller ett par av dessa, men samtidigt har man infört ett skall-krav på en årsomsättning som inte står i proportion vare sig till totalvolymen eller – än mindre – till volymen hos de mindre bitarna i anbudet.
De översättare som har till uppgift att förse den offentliga sektorn med bestyrkta dokumentöversättningar har yrkestiteln ”auktoriserad translator”. De har genomgått svåra tester vid den statliga myndigheten Kammarkollegiet, och de är vanligen enmans- eller fåmansföretagare med spetskompetens inom ett eller ett par språk. Inom biten ”övriga språk” i förfrågningsunderlaget krävs att leverantören skall kunna tillhandahålla översättare till och från 25 språk, vilket ytterst få klarar av. Därtill kommer de oproportionerliga omsättningskraven. Svenska staten har auktoriserat translatorerna för att de ska serva stat och kommun med kvalitetsöversättningar, men samma stat utesluter nu denna yrkeskår från att delta i upphandlingarna.
För att AF inte ska riskera att nya eller växande företag ska göra sig besvär och ”trassla till det” så ställer man krav på ekonomiska förutsättningar för anbudsgivare. För att få vara med ska anbudsgivaren lämna kreditintyg för 3 år och ha ”årsomsättning om minst fem miljoner (5.000.000) SEK relaterat till översättningstjänster för det senaste verksamhetsåret”. Genom dessa skall-krav är de sista småföretagen eller de som vill växa och bidra med nya idéer uteslutna!
I reglerna för LOU finns ett krav på proportionalitet, vilket bl.a. innebär att krav som ställs på anbudsgivare och eventuella framtida leverantörer skall stå i rimlig proportion till upphandlingens omfattning. Vanliga företagare förstår att det borde ställas olika krav på leverantör av kärnkraftverk i Japan och fönsterputsning i Malmö. Alltför många offentliga upphandlare i Sverige förstår inte (eller vill inte förstå) vad som står i proportion till deras upphandling. Om det beror på okunskap, ovilja att byta leverantör eller att tillåta småföretagare att delta eller något annat är inte lätt att veta. Vad som däremot är uppenbart är att det måste bli slut på oproportionerliga krav, om inte ännu färre småföretagare ska erbjuda det offentliga Sverige sina tjänster.
Vid nästan varje reglerförändring för företagare som riksdag och regering beslutar om, tillkommer också beslut om fler byråkrater och mer pengar för att kontrollera småföretagare. När det gäller offentlig upphandling i Sverige verkar kontroll av upphandlande enhet och stöd inte prioriteras. Att hantera överprövningar av upphandlingar i en juridisk process vid förvaltningsdomstolen gynnar inte affärsmannaskap och småföretagens möjligheter.
SFR kräver att aktiva småföretagare ska få vara med och tolka förfrågningsunderlags proportionalitet, så att inte bara stora bolag ges möjlighet att lämna anbud. Vi kräver också att upphandlande enheter får hjälpmedel så att upphandlingar kan hanteras mer professionellt, detta är extra viktigt för mindre upphandlingar. Blir det enklare, billigare och tydligare att genomföra offentliga upphandlingar, kommer detta att kunna bidra till att det blir fler företag i Sverige och ett bättre utnyttjande av skattepengarna!
För ytterligare information kontakta:
Leif Svensson
Förbundsordförande
E-post: leif.svensson@smaforetagarna.eu
Vxl; 042 – 34 28 50
På hemsidan; www.smaforetagarna.se
