Vänsterpartiet
På alltför många områden har EU i praktiken satt sig över medlemsländernas rätt att själva fatta beslut om hur samhället ska fungera. Det har lett till att vi idag har skyhöga elpriser i Sverige, att vi tvingats sälja ut järnvägstrafiken och att det blivit svårare att garantera bra löner och arbetsvillkor i Sverige.
Centerpartiet
Centerpartiet är emot ökad lagstiftning på politikområden som påverkar svensk lönebildning och parternas roll på svensk arbetsmarknad. Dessutom vill vi värna det nationella självbestämmandet särskilt för skogspolitiken.
Kristdemokraterna
Några viktiga exempel är skogen, arbetsmarknad och sociala frågor.
Liberalerna
Liberalerna vill inte se lagstiftning på EU-nivå om minimilöner, eftersom frågor kring lönebildning bäst sköts av parterna på arbetsmarknaden. Vi har därför röstat nej till direktivet om lagstadgade minimilöner i Europaparlamentet, och medverkat till att Sverige röstat nej i ministerrådet.
Miljöpartiet
Vi är positiva till försvarssamarbete, men vi vill inte se ett militärt samarbete med en gemensam EU-armé. Vi anser också att frågor om beskattning ska fortsätta avgöras av medlemsstaterna, även om viss samordning kring till exempel miniminivåer kan vara motiverad. Vi vill inte heller flytta över mer makt till EU i sociala frågor som utbildning och omsorg, frågor som i huvudsak redan idag styrs av medlemsstaterna.
Moderaterna
Beslut ska fattas på lägsta möjliga nivå, det vill säga så nära medborgarna som möjligt. Moderaterna är därför emot ökad överstatlighet på områden som medlemsländerna hanterar bättre själva, såsom skatte-, arbetsmarknads- och socialpolitiken. Dessutom borde en mindre andel jämfört med nuvarande EU-budget läggas på ekonomiska transfereringar mellan medlemsstaterna, för att i stället göra plats åt satsningar på verkligt gemensamma och gränsöverskridande frågor.
Socialdemokraterna
En av våra viktigaste uppgifter är att skydda den svenska arbetsmarknadsmodellen. Vi vill inte heller se EU-gemensamma skatter för att ta ytterligare ett exempel.
Sverigedemokraterna
Den listan är lång, men skogspolitiken är ett bra exempel. Skogsbruk ska vara en nationell angelägenhet och vi ser med oro på EU:s försök att utöka sitt inflytande över svenskt skogsbruk. LULUCF och de ökade kraven på upptag av koldioxid som Sverige har ålagts ser vi som djupt problematiska, inte mist eftersom skogsråvara är en viktig del i EU:s omställning till fossilfria material. Ett annat exempel är när EU ska reglera hur stor andel av marken som ska brukas ekologiskt, här tror vi att marknaden bäst reglerar detta. Vi är också mycket tveksamma till svepande mål till exempel kring användande av växtskyddsmedel.